Sök


 

Lisa 22 – kompisarna märkte inte att jag var alkis

Lisa 22

En parkbänk med smutsiga, tandlösa och sargade människor som skickar flaskan mellan sig. "Dom där” A-lagarna, de som inte är som oss andra. Men ett missbruk behöver inte synas, varken på personen eller på hur han beter sig. Lisa var långt från parkbänken, men ändå alkoholist.

– Det kan drabba vem som helst. Man behöver inte ha dåliga hemförhållanden eller så, säger Lisa.

Lisa ser ut som vem som helst. Hon jobbar i en klädaffär, är sambo och har en liten dotter. Inte ens kompisarna visste om att hon var alkis.

– Jag drack ju aldrig på jobbet, säger hon.

I tonåren handlade det precis som för många andra om festande på helgerna tillsammans med kompisarna. De flesta drack alkohol, men det fanns skillnader.

 

– För mig var alltid förfesten roligast och det var ofta så att jag inte kom ihåg något dagen efter. Drickande utvecklades till en början inte på något onormalt sätt. Hon sportade mycket och spelade fotboll i ett division 3 lag. Men efter hand fick alkoholen en allt större plats. Det var 4-5 glas vin varje kväll.

 

– På morgonen intalade jag mig ofta att i kväll ska det inte bli något. Men på väg hem från jobbet gick jag förbi Systembolaget och så stod jag där.

 

– Det fanns alltid en anledning att dricka, antingen var det något som var jobbigt eller något att fira.

Genom kontakt med företagshälsan, arbetsgivare och ett behandlingsföretag började arbetet med att komma bort från missbruket. Med uppbackning från anhöriga lyckades hon ta tag i problemet. Stödet från pojkvännen har betytt väldigt mycket och Lisa beundrar honom för att han orkat och trott på henne.

 

Fritt efter en sann berättelse där bild,, namn och fakta är ändrade med hänsyn till integritet.


Tillbaka



Region-Jämtland-Härjedalen  Polisen